Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skärmytslingen mellan de unga männen och
flickorna hade börjat. En del av männen hade tydligen
redan druckit mer än som var lämpligt. Vid ett
av de närmaste borden började flickorna ropa på
Billy. Och Saxon, som redan hade en stark känsla
av tillfällig äganderätt, lade svartsjukt märke till,
att han för dem var en efterlängtad gunstling.
»Ä’ de inte förskräckliga?» utbrast Mary ogillande.
»De ä’ minsann riktigt fräcka! Jag vet vad det är
för ena. Ingen aktningsvärd flicka vill ha ett grand
att göra med dem ... Hör bara!»
»Hör du, Bill!» ropade en av dem, en livlig
brunett. »Hoppas att du inte glömmer mig, Bill!»
»Nej, för all del!» ropade han artigt till svar.
Saxon smickrade sig med att han såg förtretad
ut, och hon riktigt avskydde brunetten.
»Tänker du dansa?» ropade den sistnämnda.
»Kanhända det!» svarade han och vände sig sedan
helt tvärt till Saxon. »Vi äkta gamla amerikanare
ska väl hålla ihop, eller hur? Det finns inte så
många kvar av oss. Landet håller på att
översvämmas av alla möjliga slags utlänningar.»
Han fortsatte att tala till henne i låg och
förtrolig ton och lutade sig fram mot henne — en
fingervisning för de andra att han var upptagen.
Vid nästa bord på motsatta sidan hade en ung
man fäst ögonen på Saxon. Han var fint klädd,
han såväl som hela hans sällskap. Men hans
ansikte var mycket rödt och ögonen lyste av vild
uppsluppenhet.
»Hej, ni därborta!» ropade han. »Ni med
sam-metsskorna! Er tycker jag om.»
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
