Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blick obeslutsam, men så vände han sig om och
rusade i full fart uppåt banan.
»Ja, löp ni 1» skrek Bert förtjust och svängde
med hatten. »Vem tusan kunde tro er om det! Vem
— ja, vem? Ingen, det vill jag våga!»
»Å — han tycks själv vara en överdängare i att
springa!» sade Billy beundrande. »Men vad gjorde
han det för? Han kan inte vara murare.»
Som en skrämd hare med en rasande hundflocki
efter sig flög den unge mannen uppåt banan mot
en öppen plats invid backsluttningen, varefter han
klättrade uppför höjden och försvann bland träden.
Och efter honom rusade minst ett hundratal
flämtande hämndlystna.
»Det är synd att han inte får vara med om
fortsättningen», sade Billy. »Se på förföljarna!»
Bert var utom sig. Han hoppade rätt upp och
ner och skrek oavbrutet:
»Ja, se på dem! Se på dem!»
Oaklandpartiet var vildt av raseri. Två gånger
hade deras förnämsta löpare blivit utskojad ur
tävlingen. Den sista tilldragelsen var ingenting annat än
ett nytt fult knep av Friscopartiet. Och nu knöt
Oakland sina bruna nävar och vände sig mot San
Francisco — det ville se blod. Det oskyldigt
anklagade San Francisco var icke mindre villigt att
slåss. Att bli orättvist anklagad för ett sådant brott
var någonting lika ohyggligt som brottet självt.
För övrigt hade den irländska stridslusten
hjältemodigt lagt band på sig under alltför många
långtrådiga timmar. Femtusen irländare exploderade i ett
efterlängtat slagsmål. Och kvinnorna deltogo i
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
