Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och gåvos efter alla konstens regler med hjälp av
hans kroppstyngd.
Saxon såg på, såg in i hans ögon och förstod
honom bättre än förut. Hon var uppskrämd, men
såg likväl klart, och hon överraskades av att det
egendomliga djupet med växlande ljus och skuggor
var som försvunnet ur hans ögon. Där fanns nu
endast ytan — en skarp och klar yta, nästan
glasaktig och utan annat uttryck än det förfärligaste
allvar. Berts ögon glimmade som på en vansinnig,
irländarnas uttryckte vrede, ehuru där på samma
gång fanns en glimt av belåtenhet — det var tydligt
att det vilda uppträdet roade dem. Men i Billys
ögon lyste ingen glädje. Det var som om han hade
ett visst arbete sig förelagt och trotsigt verkställde
det.
Något annat uttryck fanns knappast i hans ansikte
för övrigt, men det var något helt annat än den
uppsyn hon förut hade sett hos honom hela dagen.
Pojkaktigheten var totalt försvunnen. Anletsdragen
hade fått ett skrämmande uttryck av mognad utan
avseende på ålder. Där fanns ingen vrede. Ingen
skoningslöshet. Ansiktet föreföll lika glasartadt, lika
hårdt och lidelsefritt som hans ögon. Hon mindes
ofrivilligt sin mors underbara berättelser om de
forntida anglosachserna, och det föreföll henne som
om han måste vara en av dem. Längst bort i sitt
medvetande såg hon en glimt av en lång mörk
farkost med framstam lik näbben på en rovfågel och
bemannad med storväxta, halvnakna män i
ving-prydda hjälmar — och hon tyckte att en av dem
hade hans ansikte. Det var icke hennes förnuft
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
