Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rotyp var någonting konkret — mycket hade hon
inhämtat från den, och alltid tycktes det vara
oändligt mycket mer att lära. Hon gick ej i kyrkian.
Detta var hennes högaltare, hennes största
helgedom. Dit gick hon i bedrövelse, i enslighet, för
att få råd, ingivelser och tröst. Då hon fann att
hon i mycket var olik sina flickbekanta, vände hon
sig till porträttet med sina frågor för att i dessa
drag kunna identifiera sina karaktärsdrag. Hennes
mor hade också varit olik andra kvinnor. Porträttet
hade således samma betydelse för henne som Gud
har för andra. Inför det strävade hon att vara sann,
att icke göra något som skulle ha sårat eller harmat
dess urbild. Och hon var omedveten om hur föga
hon egentligen visste om sin mor, och hur mycket
som i detta avseende endast var gissningar och
antaganden, ty det var under många år som hon hade
arbetat ihop sin moders saga.
Var den kanske en myt? Det minsta tvivel i detta
avseende kom henne att harmas på sig själv. Hon
drog ut den nedersta lådan i byrån och tog upp en
gammal nött portfölj. Ur denna föllo åtskilliga nötta
och gulnade manuskript, vilkas svaga doft förrådde
att de förvarats där länge. Stilen var fin och
snirklad, hade den egendomliga elegans som var vanlig
för ett halvt århundrade sedan. Saxon läste
följande strof: ’ ’
”Liksom eolsharpans toner blida
ljuvt din sånggudinnas stämma klingar,
över Californiens slätter vida
svävar den på Ekos snabba vingar,”
7 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
