Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Väl för tusende gången undrade hon vad en
eols-harpa kunde vara. Men mycket skönt och
aningsfullt hade hon lärt sig av sin dunkelt ihågkomna
vackra moder. Hon stod en stund fördjupad i
andäktiga tankar och rullade sedan upp ett annat
manuskript. »Till C. B.» stod där ovanför. Till
Carlton Brown — hennes far — var detta
kärleks-poem av hennes mor riktat, det visste hon. Och
hon läste inledningen:
”Jag smög ur parken, i vars fläktar ljumma
statyer bada och där löven spinna
sin grönska tätt kring kärlekens gudinna,
kring Psyche, Bacchus — nu för evigt stumma.”
Detta var också för högstämt för henne. Men
hon insöp dess skönhet. Bacchus, Psyke —
talismaner som framtrollade skönhet. Men ack —
besvärjelsekonsten var moderns, icke hennes. Underliga,
meningslösa ord, som betydde så mycket! Hennes
härliga mor hade vetat vad de inneburo. Saxon
stavade orden högt, bokstav efter bokstav, hon
vågade sig icke på deras prononciation. Och för
hennes inre syn glimmade upphöjda, djupa och
ofattbara bilder. Famlande stannade hon invid de st
järn-strödda och glittrande gränserna till en värld långt
över hennes egen, där hennes mor hade rört sig
fritt. Om och om igen läste hon med andakt de
fyra raderna. De lyste som en strålglans över den
av oro och lidande fyllda värld, där hon hade sin
varelse. Och förklaringen låg gömd i de melodiska
orden. Om hon endast förmådde fatta dem rätt,
skulle allt stå klart för henne. Då skulle hon kunna
förstå allt — Sarahs vassa tunga, broderns olycka,
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
