Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag frågar inte ett dyft efter det», förklarade han
andra gången. »Nu är ni i alla fall av med honom,
eller hur ?»
Men Saxon envisades, och när hon hade slutat —
upprörd och retad efter att ha berättat alltsammans
för honom — klappade han lugnande hennes hand.
»Ni har alldeles rätt, Saxon», sade han. »Long
tycks vara en riktig tjurskalle — och stor och stark.
Jag mätte honom i tysthet med ögonen genast han
kom. Men lian oroar er nog inte vidare. Jag
känner till den sortens karlar. Lätt åthutade. Deras
verkliga mod är inte stort.»
»Men hur bär ni er åt?» frågade hon ivrigt.
»Varför ä’ alla män så rädda för er? Det är för
märkvärdigt !»
Han smålog, såg besvärad ift och bytte om
samtalsämne.
»Så vackra tänder ni har!» sade han. »Så vita
och jämna, inte för stora och inte heller för små
som barntänder. De ä’ — ja, de ä’ mycket bra,
och de passa er förträffligt. Jag har aldrig förr sett
så vackra tänder i en flickmun. Vet ni, man blir
riktigt hungrig av att se på dem — jag tycker
man skulle vilja äta upp dem.»
Vid tolvtiden dansade Bert och Mary ännu lika:
outtröttligt, men Billy och Saxon begåvo sig på
hemväg. Det var på hans inrådan de gingo så tidigt,
och han kände sig manad att förklara varför.
»Det är en sak som jag har lärt av träningen
till boxmatcherna», sade han, »och det är att man
måste ita, vård om sin kropp. Man kan inte arbeta
hela dagen och dansa natten i ända och ändå be-
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
