Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
greps av rädsla för någon obestämd och obegriplig
katastrof, började gråta tyst och med skälvande
underläpp. Ett ögonblick förlorade Saxon väldet
över sig själv.
»För Guds skull — kan vi då inte vara
tillsammans i fem minuter utan gräl?» utbrast hon häftigt.
Nu avbröt Sarah sina skildringar av dårhuset och
vände sig mot svägerskan.
»Vem grälar då? Kan jag inte få öppna min
mun utan att bli överfallen av er bägge två?»
Saxon ryckte förtvivlad på axlarna, och Sarah
vände sig mot sin man.
»Jag ser ju att du håller så mycket mer av din
syster än din hustru — men varför gifte du dig
då med mig? Med mig, som har födt dig barn och
slavat och trälat för dig och arbetat mina händer
fördärvade för dig — och det utan det ringaste
tack! Och så kommer du och förolämpar mig
inför barnen och säger dem rakt i ansiktet att jag
är galen. Vad har du någonsin gjort för mig —
det skulle jag just vilja veta — för mig, som har
kokat din mat och tvättat dina stinkande kläder och
stoppat dina strumpor och suttit uppe om nätterna
för dina skrikande ungar? Titta hit, du!»
Hon satte fram sin ena oformliga svullna fot, klädd
i en utsliten grov lädersko med vitnötta fläckar
här och där.
»Titta hit, du, säger jag — titta hit!» Hennes röst
blev allt gällare och grövre. »D e t är de enda skor
jag har. Just jag! Din hustru. Blygs du inte för det,
Tom? Var ä’ mina tre par? Och se på mina
strumpor!»
i°5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
