Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rösten svek henne, och hon satte sig plötsligt
på en stol vid bordet, stirrande framför sig med
ett obeskrivligt illvilligt och olyckligt uttryck i sitt
ansikte. Så reste hon sig ’stelt som en automat,
hällde i en kopp kallt kaffe åt sig och satte sig på
samma mekaniska sätt. Som om drycken vore för
het för hennes läppar, hällde hon den grumliga
vätskan på tefatet, och hon fortfor att stirra lika stelt
som förut medan hennes bröst mekaniskt höjdes
och sänktes av flämtande andedrag.
»Seså, Sarah — lugna dig nu, lugna dig!» bad
Tom ängsligt.
Långsamt och betänksamt — som om
kejsardömens väl berodde på hur hon utförde sin handling
— satte Sarah sitt tömda tefat upp- och nedvändt
på bordet. Och därpå lyfte hon långsamt och
eftertryckligt sin högra hand och lät den lika långsamt
och eftertryckligt med en stark smäll träffa den
förbluffade Toms kind. I nästa ögonblick uppgav
hon ett gällt och hest hysteriskt skrik och föll i
sittande ställning till golvet, där hon sedan vaggade
fram och tillbaka i ett anfall av förtvivlad sorg.
Willies tysta gråt övergick nu till storskrik, och
de bägge småflickorna med de nya banden i håret
blandade sina tårar med hans. Toms ansikte var
förvridet och blekt — fastän en röd flamma brann
på hans ena kind efter slaget -— och Saxon hade
stor lust att tröstande lägga sin arm om hans hals,
men hon vågade ej. Han lutade sig över hustrun.
»Du mår inte bra, Sarah! Låt mig föra dig till
sängs, så ska’ jag städa upp här sedan!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
