- Project Runeberg -  Måndalen / Del 1 /
110

(1919) Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

släta som en flickas, hade ett rosigt skimmer. Hans
blå ögon tycktes vara mera dunkelblå än vanligt,
och hans krusiga hår påminde mer än någonsin
om guldgul halm. Aldrig förr hade hon sett honom
så härligt ung. När han smålog mot henne till
hälsning och hon såg en skymt av hans vita tänder
mellan de röda läpparna, hade hon en förnimmelse
av ro och välbehag. Med svägerskans hysteri i
friskt minne kände hon Billys märkvärdiga lugn som
en riktig välgärning, och hon kunde ej annat än
skratta inom sig åt hans självanklagelse för svårt
lynne.

Hon hade gjort åkturer förut, men alltid efter en
enda häst, tröttkörd och dåligt fodrad, och i en
klumpig och smutsig enspännare av den sort som
åkerierna hyrde ut på grund av deras hållbarhet.
Men här väntades hon nu av två livliga hästar som
kastade på huvudet och i all sin silkeslena glans
buro vittne om att de aldrig varit uthyrda i hela
sitt unga liv. Mellan sig hade de en märkvärdigt
smäcker vagnsstång, och seltygen föreföllo eteriskt
lätta och bräckliga. Och så Billy som en del av det
hela, en huvudsaklig beståndsdel jämte den lätta
vagnen med dess gulmålade och gummiklädda hjul,
lika bekväm och olik de förra, vari hon åkt, som
Billy var olik dem som förut bjudit henne med sig
att åka efter tröga och ovilliga hästar. Billy höll
tömmarna i sin ena hand, men med sin låga stadiga
stämma, på samma gång tillitsfull och
uppmuntrande, styrde han de oroliga unga djuren kanske mera
genom sin viljekraft och sin lugnande inverkan.

Det var ingen tid att förlora. Med en kvinnas

i io

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:44:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljmandal/1/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free