Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, nej!» utbrast hon ivrigt. »Jag vill så gärna
höra er berätta. Det är så spännande.»
Han tog emot berömmet med klar och fast blick
och utan att känna sig smickrad därav.
»Nå, så började det och vi fortsatte — sex
omgångar — sju omgångar — åtta omgångar och
ständigt va’ vi jämnspelta. Jag hade parerat hans
anfall och givit honom små förargliga uppercuts
när han dök, och han hade träffat min käk och
slagit mig vid öronen så att det sjöng och surrade
i mitt huvud. Och allting gick lugnt och vackert
till mellan oss, och det såg ut som om segern skulle
bli oavgjord. Tjugu omgångar är regeln, som ni
vet. — Men så fick han otur. Vi ämnade just
clincha, men det hadc ännu inte blivit av, då han
riktade ett slag åt mitt huvud med vänstra handen
— ett riktigt dunderslag om det skulle träffat min
käk. Jag lutade mig framåt, men inte hastigt nog,
och han träffade mig på ena sidan av huvudskålen.
Sannerligen var inte slaget så hårdt, att jag såg
stjärnor för ögonen. Men det var ingenting farligt
därför att det träffade däruppe där benet ä’ så
tjockt. Med Bill Murphys kamp var det emellertid
förbi i denna stund, för just med sin onda tumme,
som jag visste han fördärvat som barn, hade han
stött hårdt emot min hårda skalle, och de skadade
senorna, som aldrig hade blivit starka, foro nu
illa igen. Det hade aldrig varit min mening. Det
är ett fult, fastän fullt lagligt knep, att låta
motståndaren stöta sin hand mot ens huvudskål. Men inte
vänner emellan. Jag skulle inte ha velat göra så
mot Bill Murphy för en million dollars. Det var en
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
