- Project Runeberg -  Måndalen / Del 1 /
118

(1919) Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

olyckshändelse som berodde på att jag är för
långsam — jag har alltid varit det. Och vilken skada
det åstadkom! Man vet inte vad ondt är förrän
ett gammalt ondt har rivits upp igen. Vad kunde
Bill Murphy göra annat än ge tappt? Det måste
han. Kunde ju inte längre ha nytta av bägge
händerna. Han visste det, jag visste det och
skiljedomaren visste det, men ingen annan. Bill fortsatte
emellertid att begagna sin vänstra hand som om
allt stod rätt till. Men det gjorde det ju inte. Det
skar i hans hand som knivstyng. Han kunde
omöjligt driva till ordentligt med den. Men det gjorde
ondt i alla fall. Antingen han rörde handen eller
ej så gjorde det ondt. Och varenda liten stöt, som
jag var klok att gardera mig emot, därför att jag
visste att den inte kunde ges med någon kraft
—-ja, varenda en av dem gjorde förskräckligt ondt i
hans stackars tumme, värre än massor av
spikbölder och knytnävsslag skulle ha gjort, och det
upprepades och blev värre för varje gång han slog.
Om vi nu bara boxats på lek ute på en bakgård och
han hade gjort sig illa så där, så skulle vi ha strukit
av oss handskarna med ens, och jag hade lagt
kalla omslag på hans stackars tumme och ett
ordentligt förband för att förekomma inflammation.
Men nu gick det inte an. Vi uppträdde ju inför
åskådare som betalt sitt inträde för att få se blod
— och blod skulle de ha. Människor — de? Nej,
snarare vargar!... Bill måste nu fara varligt fram,
och jag kunde inte forcera kampen. Jag var
alldeles tillintetgjord, och jag slöade till och publiken
märkte det. »Varför slåss ni inte ordentligt?» bör-

118

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:44:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljmandal/1/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free