- Project Runeberg -  Måndalen / Del 1 /
120

(1919) Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

någonting. Vi hade sålt oss åt de hundra snobbariia,
och de ville ha valuta för sina pengar... Jag ska
säga er, Saxon, att sannerligen för Gud hade jag
inte i den stunden den största lust att hoppa över
stängslet och rusa in bland åskådarna som tjöt efter
blod, för att de skulle få det de begärde. »För
Guds skull, slå mig till marken, Bill», viskade Bill
sakta till mig under clinchen. »Det behövs inte
mycket för att jag skall falla, men. jag kan inte göra
det av mig själv.» Vill ni veta vad jag gjorde då,
Saxon? Jag grät — det gjorde jag, midt under
matchen. »Jag kan inte göra det, Bill», viskade
jag och höll honom uppe som en broder, och
skiljedomaren blev ursinnig och slet oss ifrån varandra
och hela vargflocken utanför stängslet tjöt och
morrade. »Ni har ju övertaget, Bill Roberts», skreko
de, »varför gör ni inte kål på honom? Ge honom
ett ordentligt slag på käken, så biter han i gräset!»
— »Gör som de säger, Bill», sa’ Bill och såg
kärleksfullt in i mina ögon, när domaren på nytt skilde
oss åt. Och vargflocken skrek oavbrutet: »Fuskare!
Skojare! De vilja lura oss!» Och så — gjorde jag
det. Det var den enda utvägen. Jag gjorde det.
Ja, vid Gud — jag gjorde det. Jag måste. Jag
gjorde ett låtsat utfall, lockade honom att lyfta
sin vänstra till slag, dök åt höger förbi den, lät hans
slag gå över min axel och kom upp igen med min
högra rakt emot hans käk. Han kände väl till
det där knepet. Han hade mångfaldiga gånger
bemött det på lämpligt sätt. Men den gången gjorde
han det inte. Han försökte inte ätt skydda sig alls.
Pang! Slaget träffade. Bill vacklade, föll åt ena

120

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:44:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljmandal/1/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free