Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, tänk vad ert skinn är svalt!» upprepade han
med ny beundran. »Och mjukt som sammet och
lent som silke. Vad det känns rart!»
Han förde sin hand sakta uppåt hennes armbåge
och halvvägs tillbaka igen till samma fläck som
förut. Där lät han den vila. Trött och dåsig efter
att ha tillbringat hela förmiddagen i solskenet,
skälvde hon till vid hans beröring och halvt drömmande
sade hon till sig själv, att detta var en man som
hon kunde älska just sådan han var, till och med
hans händer.
»Nu har jag tagit av svalkan från den fläcken!»
Han såg icke upp på henne, och hon kunde icke
se det skälmaktiga leendet på hans läppar. »Så
nu prövar jag väl på en annan.»
Han flyttade varsamt sin hand till ett nytt grepp
om hennes arm, och hon satt och såg ned på hans
läppar och tänkte på hur hon genomdallrats av deras
tryckning första gången de mötte hennes.
»Tala mera, Saxon!» bad han efter en stunds ljuv
tystnad. »Jag tycker så mycket om att se på edra
läppar när ni talar. Det är verkligen lustigt, men
det förefaller som om varenda rörelse af dem vore
en kyss.»
Hon skulle helst ha velat vara tyst nu. Men
hon sade:
»Om jag nu talar, så kommer ni kanske inte att
tycka om vad jag säger.»
»Å — gå på bara!» envisades han. »Ni kan nog
inte säga något som jag inte tycker om.»
»Nå! Det finns vallmoblommor därborta vid in-
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
