Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mörkret var i annalkande och Billy hade blivit
märkvärdigt tyst. Under den senaste halvtimmen
hade han visst knappast varit medveten om Saxons
därvaro, utom en gång då aftonvindens kyla
föran-lät honom att svepa filten tätare om dem. Väl
ett halvt dussin gånger var Saxon i begrepp att
fråga: »Vad funderar ni på?» men frågan blev
outtalad. Hon satt mycket nära honom. Deras
kroppsvärme blandades och hon kände en djup
tillfredsställelse och ro.
»Hör nu, Saxon!» sade han helt tvärt. »Det
tjänar ingenting till att hålla inne med det längre.
Jag har haft det på läpparna hela dagen,
åtminstone hela tiden efter lunchen. Hur vore det om
ni och jag skulle gifta oss med varann?»
Hon kände med djup och stilla glädje att han
menade vad han sade. Men instinktmässigt erfor hon
på samma gång en bestämd inre maning att vika
undan, att förmå honom till att anstränga sig för
att vinna henne, att göra sig mera uppskattad och
eftersträvansvärd, innan hon gav sitt samtycke. För
öfrigt kände hon också sin kvinnliga finkänslighet
och stolthet sårade. Aldrig hade hon drömt om
ett så djärvt och rättframt frieri från den hon skulle
skänka sig åt. Det enkla och rakt på sak gående
frieriet förnärmade henne nästan. Men å andra
sidan ville hon så gärna bli hans — hur gärna hade
hon icke vetat förrän nu, sedan han så oväntat
erbjudit henne denna möjlighet.
»Nå — ni får ju lov att svara mig, Saxon. Säg
mig vad ni tycker — det må vara si eller så — låt
mig i alla fall få veta det. Och ni kan ju också
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
