Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
tänker att din mor var alldeles ’för fin att vilja
umgås med någon som heter Bill! Och allt vad jag
kan säga är att nu lär ’du allt få säga farväl åt
silkesstrumpor och tre par skor på en gång. Det
dröjer nog inte så länge förrän du får skatta dig
lycklig om du kan sjaska omkring i tofflor och
bomullsstrumpor till några pence paret.»
»Å, jag är inte alls rädd för att inte Bill ska kunna
hålla mig med alla slags skodon», genmälde Saxon
med en stolt knyck på nacken.
»Du vet ju inte vad du säger», förklarade Sarah
och gav till ett flatskratt. »Vänta bara tills
ungarna komma. De infinna sig oftare än
arbetslönerna höjas i våra dagar.»
»Men vi ämna inte ha några barn — det vill säga
inte i början. Inte förrän alla möblerna ä’ betalda.»
»Jaså — ni ä’ så visa nu förtiden, va’? I min
ungdom va’ flickorna för blygsamma att veta
någonting alls om så oanständiga saker.»
»Som småbarn?» frågade Saxon med lätt ironi.
»Ja — just som småbarn.»
»Det är då första gången jag får lära mig att
småbarn ä’ någonting oanständigt! Bevara oss,
Sarah -— du som har fem stycken! Så rysligt
oanständigt du har burit dig åt! Billy och jag ha
bestämt oss för att inte bli hälften så oanständiga
som du. Vi ska bara ha två barn — en gosse och en
flicka.»
Tom skrattade i mjugg, men för husfridens skull
dolde han sitt ansikte i kaffekoppen. Sarah .blev
visserligen en smula hejdad genom Saxons angrepp
från flanken, men hon var snart sig lik igen —
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
