Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pund — det vill säga så mycket som
hundrafemtiotusen dollars. De levde som furstar så länge det
räckte. Det var härligt och storståtligt. Men det
var vanvettigt, rent vanvettigt. Jag sålde hälften av
mina vackra juveler på New Zealand innan jag
kunde komma flott igen. Bruce Anstey sköt sig för
pannan till slut. Roger gick ut som styrman på ett
handelsfartyg med svart besättning och med en
avlöning av åtta pund i månaden. Och Jack Gilbraith
— han var den bäste av dem alla. Hans släkt var
rik och förnäm, och han for hem till England igen
och gick omkring och sålde kattmat överallt i
grannskapet av familjens palats, tills man gav honom mera
pengar för att starta ett gummiplantage någonstädes
i Ostindien — på Sumatra, tror jag — eller kanske
det var på New Guinea.»
Och när Saxon åter befann sig i sitt eget kök och
sysslade med att laga till kvällsvard åt Billy, undrade
hon vilka vilda dårskaper som hade fört den gamla
brunhyade kvinnan från den stora peruvianska
ran-chon och genom hela världen dit till Västra Oakland
och Barry Higgins. Gamle Barry var icke den som
skulle ha kastat bort sin andel av hundrafemtiotusen
dollars — och än mindre den som någonsin kunde
ha varit ägare till sådana rikedomar. Dessutom
hade Mercedes nämnt andra namn, men inte
hans.
Ännu mycket mer hade den gamla kvinnan talat
om i lösryckta antydningar. Det tycktes icke finnas
något enda stort land eller någon stor stad i Gamla
världen där hon icke hade varit. Hon hade till och
med varit i Klondyke, för tio år sedan. Med några
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
