- Project Runeberg -  Måndalen / Del 1 /
203

(1919) Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

galen och hålla mig för en häxa som har onda ögon.
Hahaha! När jag tänker på den dumma Maggie
Donahue, som drar schalen över sitt barns ansikte
när vi gå förbi varandra på trottoaren! En häxa
har jag varit, det är sant, men mina trollkonster ha
bara varit riktade mot männen. Å — jag är klok,
mycket klok, min söta vän. Jag skall berätta för er
om kvinnornas beteende mot männen och männens
beteende mot kvinnorna — både de bästas och de
sämstas. Jag skall tala om den råhet som finns hos
alla män, om falskheten hos dem som krossa de
kvinnors hjärtan som ingenting förstå. Och alla
kvinnor ä’ enfaldiga. Jag är det inte. Hahaha — hör
nu på!... Jag är gammal. Och som en äkta
kvinna vill jag inte säga er hur gammal jag är. Men
jag kan tjusa till män. Jag skulle kunna göra det
om jag så vore hundra år och tandlös och min näsa
och haka stötte ihop. Inte de unga. Dem tjusade
jag i mina unga dagar. Men de äldre — så som
de passa för mina år. Lyckligtvis för mig har jag
den makten. I hela vida världen har jag varken
släkt eller tillgångar. Det enda jag äger är
klokhet och minnen — minnen som bara äro stoft och
aska, men en kunglig aska — juvelstoft! Gamla
gummor, sådana som jag, bruka hungra och frysa
eller gå omkring och tigga sitt uppehälle. Men
inte jag. Jag håller min man kvar. Det är
visserligen bara Barry Higgins — gamle Barry, tung och
klumpig som en oxe — men i alla fall en man,
min söta vän, och konstig som alla andra män.
Och till på köpet har han bara en arm!» Hon ryckte
på axlarna. »Men därför kan han inte heller slå

203

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:44:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljmandal/1/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free