Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vissnade varelse. Hon betraktade henne noga
då hon kom tillbaka in, och förstod att hon sett
rätt.
»Ännu har jag knappast lärt er första bokstaven
av kärlekens alfabet», sade Mercedes Higgins och
återtog sin plats.
Hon hade hämtat ett litet instrument, vackert
ådrat i brunt. Det liknar en guitarr, utom att
det hade fyra strängar, som hon skickligt strök av
och an med sitt pekfinger under det att hon höjde
sin röst — tunn och mjuk — till ett slags
egendom*-lig främmande melodi med utländska ord, varm,
smekande och kärlekständande. I sakta vaggande
toner steg sången så småningom till ett uttryck för
lidelsefulla känslor, drog så åter bort till viskningar
och smekningar, talade om vandringar i
kärleks-mättade skymningsstunder, svällde ut till barbariskt
befallande kärleksrop, som blandades med klagande
locktoner och vanvettiga eder och löften. Sången
genomträngde Saxons själ och sinne tills dess
strängar liksom instrumentets dallrade av lidelse.
Alltsammans föreföll henne som en dröm och hon var
nästan yr i huvudet när Mercedes Higgins tystnade.
»Om er man så hade fått det allra yttersta av er,
och om allt hos er vore så välbekant för honom
som en gammal historia — och ni sjöng denna enda
sång för honom så som jag nu har sjungit den, så
skulle hans armar sträckas mot er på nytt och
hans ögon värmas av den forna brännande elden.
Förstår ni det, lilla hustrubarn?»
Saxon kunde endast böja på huvudet, hennes
läppar voro för torra att kunna frambringa ord.
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
