Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Detsamma säger jag», förklarade Billy. »Fastän
jag nu alldeles förskräckligt gärna skulle velat ha
en dust med den där tvärsäkre Hansen.» Han
smålog med välbehag vid tanken på honom. »Nåja
— nu glömmer vi allt det där, och du sjunger
’Skördens dag’ för mig till det där instrumentet, vad
du nu kallar det.»
Hon gjorde som han ville och ackompanjerade
sig på sin ukulélé. Sedan föreslog hon att han
skulle sjunga sin underliga »En cowboy’s klagan».
På något outrannsakligt sätt hade hon lärt sig tycka
om sin mans enda sång. Därför att han sjöng den
tyckte hon om dess entonighet och innehållslöshet
—- och det föreföll henne som om hon mest av allt
tyckte om hans ohjälpliga och förtjusande släpande
på varje ton. Hon kunde till och med instämma i
hans sång och dra ut på tonerna lika långt som
han. Och hon tog aldrig ifrån honom hans
sublima tro på att han verkligen kunde sjunga.
»Tänker att Bert och de andra bara ha skojat
med mig hela tiden», sade han.
»Du och jag sjunga den ju riktigt fint», sade
Saxon. Ty i sådana fall ansåg hon icke
osannfärdighet för någonting orätt. —
Våren var kommen då strejk bröt ut på järnvägens
verkstäder. Söndagen innan den proklamerats åto
Saxon och Billy middag hos Berts. Saxons bror
kom också, fastän han icke kunnat få Sarah med
sig. Hon hade absolut vägrat att gå ifrån sina
hushållssysslor. Bert var vid ett mycket
pessimistiskt humör, och vid gästernas ankomst funno de
honom sjungande med sardonisk munterhet:
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
