Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betade vid Niles Electric visste jag nog att jag
levde. Först när jag sökt dit pumpades jag av
föreståndaren med en massa frågor, och så gav
han mig en blankett att fylla i. Nå, jag läste vad
där stod och betalade en dollar till en doktor, som
de skickade mig till för att få betyg att jag var
frisk. Sedan fick jag gå till en fotograf för att bli
porträtterad — det skulle in bland Niles Electrics
arbetaregalleri. Det fick jag också ge en dollar för.
Så tog föreståndaren blanketten, läkarebetyget och
porträttet och eldade på med flera frågor. Var
jag medlem av någon fackförening?...
Jag?! Naturligtvis svara’ jag som det passade sig.
Jag behövde jobbet. Kryddkrämaren ville inte ge
mig kredit längre — och så hade jag min gamla mor.
Hm, tänkte jag, nu är jag då välbeställd
konduktör. Den bakre plattformen passar mig bra, där
kan jag hjälpa de fina damerna upp i vagnen. Inte!
Var så god — hit med två dollars. Jaha, där gick
mina två dollars. Bara för ett tjänstemärke av tenn!
Och så kom uniformen — nitton och femtio,
fastän man överallt annars får dem för femton. A1!*
det där skulle betalas genom avdrag på min första
månadslön. Och fem dollars i växelpengar skulle
jag ha i fickan — av mina egna pengar. Det var
föreskrivet. Den femman lånade jag av Tom
Dono-van, polisbetjänten. Men kan man tänka sig! Jag
fick arbeta där utan betalning i två hela veckor
och fick nästan lust att göra inbrott nå’nstans ...»
»Nå, fick ni hjälpa många fina damer upp i
vagnen, Bert?» frågade Saxon spefullt.
Bert skakade på huvudet med dyster uppsyn.
255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>