Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIONDE KAPITLET.
Det begynte helt stilla så som det ödesdigra
oväntade så ofta tar sin början. Barn av alla åldrar och
storlekar lekte på gatan, och Saxon satt vid det
öppna fönstret och såg på dem och drömde vakna
drömmar om sitt barn, som snart skulle komma.
Solskenet föll fridfullt över platsen och en lätt vind
från viken avkylde luften och gav den en
saltaktig anstrykning. Så pekade ett av barnen uppåt
Pinestreet och Sjunde gatan. Alla barnen upphörde
med sina lekar, stirrade ditåt och pekade. Så drogo
de sig tillsammans i skilda grupper — de större
gossarna från tio till tolv år för sig själva,
och de äldre flickorna grepo ängsligt småbarnens
händer eller lyfte upp dem i sina armar.
Saxon kunde icke se anledningen till allt detta,
men hon kunde gissa sig till den då hon såg de
större gossarna rusa till rännstenen och samla upp;
stenar, varefter de smögo sig in i prången mellan
husen. Mindre gossar försökte göra som de.
Flickorna släpade småbarnen med sig, slogo igen
grindarna och klampade uppför yttertrapporna till de
små husen. Dörrarna skrällde igen efter dem, och
så låg gatan öde. Men här och där drogos jalusier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
