- Project Runeberg -  Måndalen / Del 1 /
272

(1919) Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

intill staketet och drog upp en revolver. Med ena
handen torkade han blodet ur sina ögon och med
den andra sköt han av revolvern inåt Ishams hus.
En av soldaterna grep honom i armen för att hindra
honom från att skjuta på nytt och släpade honom
med sig. I samma ögonblick hördes ett ännu vildare
tjut från de strejkande, och ett regn av stenar
susade fram mellan Saxons hus och Maggie Donahues.
Strejkbrytarna och deras beskyddare gjorde halt
och drogo upp sina revolvrar. Att döma av deras
hårda, beslutsamma ansikten — det var män som
voro tränade till strid —- kunde Saxon förstå, att
här gällde det blodsutgjutelse och död. En äldre
man, tydligen förmannen, lyfte upp sin mjuka
felb-hatt och torkade svetten från sin kala hjässa. Det
var en storväxt karl, mycket korpulent, och han
såg ganska hjälplös ut. Hans gråa skägg var fläckat
med strimmor av tobakssaft och han rökte på en
cigarr. Han hade sluttande axlar och Saxon såg att
hans rockkrage var full av mjäll.

En av männen pekade utåt gatan och många av
hans följeslagare skrattade. Anledningen därtill var
att Olsens lille knappt fyraårige gosse hade gjort sig
fri från sin mors uppsikt och kom tultande mot sin
ekonomis fiender med en så stor sten i sin högra
hand, att han knappast kunde hålla den. Men han
bjöd ändå till att lyfta den hotfullt. Hans rosiga
lilla ansikte hade ett uttryck av ursinnig ilska, och
han skrek oupphörligt: »Bannade scabs! .. Bannade
scabs!.. Bannade scabs!..» Skrattet ökade endast
hans ursinne. Han kom allt närmare och med en
stor kraftansträngning kastade han sin sten. Den

272

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:44:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljmandal/1/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free