Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förgäves väntade Saxon på att Billy skulle säga
någonting som utvisade att han icke gillade att de
strejkande dödat strejkbrytarna.
»Det var orätt av dem», framkastade hon
slutligen.
»De dödade Bert», svarade han. »Och en hoj*
andra. Och Frank Davis. Visste du att han var
död? Fick hela underkäken bortskjuten och dog i
ambulansvagnen innan de hunno få honom till
sjukhuset. Aldrig förr har det dödats så många på en
gång i Oakland.»
»Men det var deras fel», invände hon. »Det var
de som började. Det var rent av mord.»
Billy svarade icke, men hon hörde honom mumla
hest. Hon visste att han hade sagt »Gud fördöme
dem!» men när hon frågade »Vad?» gav han intet
svar. Hans ögon voro fördunklade av mörka moln,
munnen hade fått ett hårdt drag och hela hans
ansikte var blekt.
Hon kände ett styng i sitt hjärta. Var också han
lik de andra? Skulle han kunna döda andra män
som hade familjer — så som Bert och Frank Davis
och Chester Johnson hade gjort? Var också han
ett vildt djur — en hund som skulle slåss om ett
hen?
Hon suckade. Livet var en underlig gåta.
Måhända hade Mercedes Higgins rätt i sin grymma
förklaring över de rådande förhållandena.
»Nå, vad är det mer med det?» sade Billy med
ett strävt skratt, som om han ville besvara hennes
outtalade fråga. »Det är detsamma som att den
ena hunden äter upp den andra, antar jag, och
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
