Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det skulle bli för henne, gav Billy sitt samtycke,
ehuru han kom med en liten protesterande
efter-släng.
»Jag tycker inte om att du ska gå och bädda åt
vem som helst. Det är inte rätt, Saxon. Jag borde
sörja för dig det förutan.»
»Och det kunde du också om du tog den där
förmansplatsen», svarade hon hastigt. »Men det
går inte. Det skulle inte vara rätt. Och om jag
nu håller på detsamma som du, är det väl inte mer
än rättvist att låta mig göra vad jag kan».
James Harmon visade sig vara ännu mindre
besvärlig än Saxon hade tänkt sig. För att vara eldare
var han ovanligt renlig och tvättade sig alltid i
lokomotivstallet innan han gick hem. Han använde
köksnyckeln och kom och gick alltid bakvägen.
Till Saxon sadé han aldrig mer än »goddag» och
»hur står det till», och eftersom han sov om dagarna
och var i arbete om nätterna, hade han bott där
en hel vecka innan Billy fick se honom.
Billy hade nu börjat komma hem allt senare på
kvällarna, och han gick ensam ut strax efter
kvälls-varden. Han gjorde aldrig min av att säga Saxon
vart han gick. Och hon gjorde inga frågor. För
övrigt behövde hon ingen synnerlig slughet för att
kunna gissa sig till det. Vid dessa tillfällen luktade
hans andedräkt alltid sprit. Han var nästan ännu
mera långsam och betänklig än vanligt. Spriten
gjorde aldrig hans gång osäker. Han gick så
stadigt som någon. Och det märktes ingen tvekan,
intet fubblande i hans rörelser. Whiskyn steg honom
i stället åt hjärnan, gjorde hans ögonlock tunga
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
