Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så hes, tänkte hon, då hon såg hur förskräckligt illa
tilltygade hans svullna och ännu blödande läppar
voro. Hon blev nästan sjuk av att se det, och en
mäktig våg av ömhet för honom svallade genom
hennes hjärta. Hon längtade att få sluta honom
i sina armar och smeka och trösta honom, men
hennes praktiska förstånd kom med andra fordringar.
»Du stackars, stackars gosse», utropade hon. »Säg
mig vad du vill att jag skall göra först. Jag
förstår mig inte alls på sådant där.»
»Om du kunde hjälpa mig av med kläderna»,
bad han helt ödmjukt med sin hesa röst. »Jag fick
dem på mig innan jag styvnade.»
»Och så litet varmt vatten — det blir bra», sade
hon och började sakta dra rockärmen över hans
uppsvällda och hjälplösa hand.
»Ja, som sagt, mina fingrar ä’ alldeles stela», sade
han grimaserande, i det han höll upp handen och
sneglade på den med den obetydliga synförmåga
han ägde kvar.
»Sitt nu och vänta tills jag har fått göra upp eld
och det varma vattnet blir i ordning», sade hon.
»Det dröjer knappt en minut. Sedan skall jag
fortsätta att dra av dig kläderna.»
Från köket hörde hort honom mumla för sig
själv, och när hon’ kom in igen upprepade han
gång på gång:
»Vi behövde pengarna, Saxon. Vi behövde
pengarna.»
Drucken var han’ icke, det såg hon, men att döma
efter hans tal måste han yra.
»Han var en riktig överraskning», fortfor han,
329
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
