Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han erkänt sig skyldig till var skändligt och
fullkomligt obefogat — och skulle han anses för en:
typ för de strejkande formännen, så vore det enda
kloka Oakland kunde ta sig till att spränga deras
fackförening och köra ut varenda medlem ur staden.
Tidningen klagade slutligen över att hans dom var
för mild. Sex månader borde väl ha varit det
minsta. Och domaren skulle ha beklagat, att han
icke kunde döma honom längre straff, vilket
berodde på att fängelserna redan voro överfulla i följd
av de många våldsdåd som begåtts under de olika
strejkerna.
Då Saxon den kvällen gått till sängs, kände hon
för första gången vad ödslig ensamhet ville säga.
Det surrade i hennes hjärna, och hon spratt ofta
upp ur sömnen för att treva efter Billy, som hon
trodde låg vid hennes sida. Slutligen tände hon
lampan och låg sedan och stirrade i taket med
vidöppna ögon, oupphörligt grubblande över detaljerna
i den plötsliga olycka som kommit över henne.
Hon kunde förlåta — och hon kunde det icke. Det
slag som drabbat hennes kärleksliv var för rått, för
brutalt. Hennes stolthet var för djupt sårad för att
hon skulle kunna helt och hållet i minnet frammana
den forne Billy — den som hon älskade. »Där
vinet går in, går vettet ut», upprepade hon för sig
själv, men denna fras kunde icke rentvå den man
som sovit vid hennes sida och åt vilken hon hade
invigt sitt liv. Hon grät, där hon låg i sin ensamhet
i den alltför rymliga bädden, hon bjöd till-att
glömma Billys obegripliga grymhet, hon lade med
domnande ömhet sin kind mot det illa hanterade stället
35°
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
