Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ma svar som hon givit Bud Strothers — att allt
var som det skulle, att hon icke behövde någonting,
och att hon godt kunde reda sig tills Billy kom ut.
Och så kom en ny fruktan över henne. När
han kom ut. Nej — det fick inte bli så. Det
kunde icke få komma något mera barn. Det skulle ju
kunna få leva! Nej nej — tusen gånger nej. Det
fick inte ske. Då skulle hon hellre rymma sin väg
och aldrig mera återse Billy, Vad som helst utom
det! Vad som helst utom det.
Denna fruktan fortfor att pina henne. Under
hennes av mardrömmar hemsökta sömn blev den
till ett fullbordat faktum, så att hon kunde vakna
upp gråtande och skälvande i kallsvett. Hennes
sömn var ytterligt dålig. Emellanåt var hon
övertygad om att hon icke sov alls, och hon visste artt
hon led av i n s o m n i a, den sjukdom, varav hennes
mor hade dött.
En dag kom hon till klart medvetande sittande i
doktor Hentleys mottagningsrum. Han betraktade
henne med forskande min.
»Har ni tillräckligt att äta?» frågade han.
Hon nickade.
»Någon särskild sorg?»
Hon skakade på huvudet.
»Allt är som det ska vara, doktor Hentley. ..
Utom att...»
»Ja, ja — säg ut!» uppmuntrade ham.
Och nu visste hon med ens varför hon hade
kommit dit. Enkelt och tydligt sade hon honom det.
Han skakade långsamt på huvudet.
»Det kan inte ske, kära barn», sade han.
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
