Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en frihet, en vidsträckthet, som hon ipstinktmässigt
försökte inandas. Hon sträckte sing armar emot
den och ville göra den till en del av sig själv. Detta
var en mera naturlig, en mera förnuftsenlig värld.
Den kunde hon förstå. Hon förstod de gröna
krabborna med vitblekta klor, som kravlade framför
henne och som hon såg beta på de grönskande
klipporna när vattnet stod lågt. Här föreföll
ingenting konstgjort, hur hopplöst gjord av
människohänder den stora muren än var. Där fanns inga
människor, inga lagar, inga konflikter människor
emellan. Tidvattnet steg och föll; solen steg upp
och gick ned; regelbundet varje eftermiddag kom
den djärva västanvinden drivande genom Golden
Gate och gjorde vattnet mörkt, rörde upp små
vit-skummande vågor och gav segelbåtarna flygande fart.
Allt försiggick med friktionslös ordning. Allting
var fritt. Bränsle låg där tillgängligt för vem som
ville ta det. Ingen sålde det säckvis. Små gossar
fiskade med spön från klipporna, och ingen drev
dem därifrån för olovligt intrång. De drogo upp
fiskar så som Billy hade gjort och Cal Hutchins
hade gjort. Billy hade ju berättat för henne om den
väldiga aborren som Cal Hutchins fått samma
dag som solförmörkelsen inträffade, när han inte
kunde drömma om att han skulle tillbringa den
bästa delen av sin mannaålder i fångdräkt.
Och här fanns föda också, föda som man kunde
ta opåtalt. Hon gav akt på de små gossarna en dag
då. hon icke hade ätit någonting, och hon följde
deras exempel, samlade musslor från klipporna
under ebbtiden och tillredde dem genom att lägga diem
366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
