Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sin sorg. När hon åter kom till sina sinnen
befann hon sig, längst ute på vallen där den sköt in i
viken mellan Oakland och Alameda Moles. Men hon
såg icke till någon vall. Det var fullmåne och det
ovanligt höga tidvattnet täckte klipporna. Hon stod i
vattnet ända till knäna och tätt omkring henne
simmade tjogtals stora bergsråttor, skrikande och i
fullt slagsmål, ivrigt bemödande sig att klättra upp
på henne för att komma ur vattnet. Hon skrek1
av fasa och förskräckelse och sparkade åt dem.
Somliga döko ner och simmade bort under vattnet,
andra kretsade försiktigt omkring henne på avstånd.
En kolossal råtta högg sina tänder i hennes
sko, men hon1 trampade ihjäl den med sin andra
fot. Hon darrade visserligen ännu av rädsla, men
hon var likväl i stånd att lugnt betrakta situationen.
Hon vadade fram till en stor hög drivved som låg
några fot därifrån1, och med den till hjälp lyckades
hon hastigt rensa sin närmaste omgivning från
inkräktare.
En grimaserande liten pojke i en bjärt målad
liten halvdäckare till segelbåt sköt helt nära intill
muren och firade ut skotet för att dämpa seglet.
»Vill ni ombord?» ropad^ han1.
»Ja», svarade hon. »Här finns tusentals stora
råttor. Jag är rädd för dem.»
Han nickade, förde båten så nära han kunde
och dämpade ännu mera för att hon skulle ha lätt
att stiga ombord.
»Skjut ut den där vid fören», kommenderade
pojken. »Det var rätt — nu kan jag spara min båts-
379
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
