Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hur mycket pengar har du kvar?» ljöd hans
nästa fråga.
Saxon hade redan gått och tagit fram dem.
»Tre dollars och åttio cents», sade hon och läm*
nade dem till honom. »Jag betalade fyrtiofem cents
för steken.»
Han såg på pengarna, räknade dem och gick till
farstudörren. Hon hörde den öppnas och stängas
och visste att silvret blivit utkastat på gatan. När
han kom tillbaka till köket, höll Saxon redan på att
lägga upp stekt potatis åt honom på en ren tallrik.
»Ingenting är för godt för oss», sade han, »men
den sortens traktering är mig sannerligen för stark.
Så stark att den stinker.»
Han såg på den stekta potatisen, på den
ny-skurna torra brödskivan och på det glas vatten som
hon ställde framför honom.
»Det är bra», sade han småleende. »Här finns
ingenting kvar som är besudlat..
Han gav henne en hastig blick, som han bjöd till
att göra sarkastisk, men så suckade han och satte
sig. I nästa ögonblick reste han sig igen och
sträckte armarna emot henne.
»Jag ska’ äta genast, men jag vill först säga dig
några ord», sade han, i det han satte sig ned med
henne tätt sluten i sina armar. »Och vatten är
inte som kaffe — det tar ingen skada av att kallna.
Hör nu på! Du är det enda jag äger här i världen.
Du var inte rädd för mig och för vad jag nyss gjorde,
och det är jag glad över. Och nu ska’ vi glömma
allt det där om Mary. Jag var nog barmhärtig jag
också. Och jag är lika ledsen för hennes skull
400
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
