Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en häst och såg på med sömnig uppsyn, i det hap
då och då långsamt och taktmässigt viftade med
svansen som glittrade i solskenet.
»Det är en varm dag och där finns flugor —
det förstår du väl?» viskade Saxon.
»Ja visst! Och hästens svans! Den är väl det
mest naturliga man kan se. Vill slå vad att han kan
knepet att ta tömmen med den.»
En hund kom springande in på scenen.
Sug-gan slog knorr på svansen, och med korta löjliga
skutt flydde hon sin väg, följd av sin avföda och
förföljd av hunden. En ung flicka uppträdde nu
med »kråka» hängande nedåt ryggen och förklädet
uppskörtat och fullt med korn, som hon kastade
ut åt de flaxande fåglarna. Duvor kommo
nedfly-gande och deltogo i den livliga festmåltiden.
Hunden kom tillbaka och kryssade nästan obemärkt
fram emellan de befjädrade varelserna, viftade på
svansen och fnös kärvänligt åt flickan. Hästen stod
där fortfarande och nickade över staketet och slog
med sin svans.
Så kom en ung man, vars ärende genast anades
av den biografvana publiken. Men Saxon hade icke
ögon för det unga parets kurtis, varken för hans
häftiga giljande eller hennes blyga
tillbakadragenhet. Saxons blick vände oupphörligt tillbaka till
hönsen, till de marmorerade skuggorna under
träden, till den solvärmda laduväggen och den sömniga
hästen med sina regelbundet upprepade slag med
svansen.
Hon flyttade sig närmare intill Billy, stack sin
hand under hans arm och sökte efter hans hand.
406
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
