Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Å, Billy!» suckade hon. »På ett sådant ställe
som det där skulle jag kunna dö av lycka.»
Och när numret var slut, sade hon: »Vi ha god tid
på oss för att hinna till Bell’s. Låt oss stanna och
se det där numret en gång till.»
De sutto kvar över en ny föreställning av samma
program, och när scenen på landtgården kom,
kände Saxon sig alltmera tilltalad av den ju längre hon
såg på den. Och denna gång uppfattade hon flera
detaljer. Hon såg fälten där bortom, hon såg
bergens våglinjer i bakgrunden och en himmel med
molntappar. Hon fäste sig särskilt vid några av
hönsen, i synnerhet vid en morsk gammal höna, som
förargade sig över suggans närgångna buffar med
trynet, hackade ilsket efter smågrisarna och slog
hämndlystet omkring sig med vingarna när kornen
föllo. Saxon såg tillbaka över fälten, bort till berg
och skogar och inandades allt detta luftiga, fria,
välbehagliga. Tårar kvällde upp i hennes ögon, och
hon grät tyst och med en djup förnimmelse av
lycka.
»Jag vet ett kpep som skulle lura den gamla
hästen, om han försökte ta tömmen för mig»,
viskade Billy.
»Nu vet jag vart vi ska’ ta vägen, här vi vända
ryggen, åt Oakland», förklarade Saxon.
»Vart då?»
»Dit!»
Han såg på henne och följde hennes blick bort
till scenen. ,
»Aha!» sade han och tillade fundersamt: »Ja,
varför inte?»
4°7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
