- Project Runeberg -  Måndalen / Del 1 /
420

(1919) Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon påminde sig alla de ikomplimanger han sagt
henne och dem hon gömt som dyrbara skatter. Han
hade sagt att hennes hud var sval, att den var mjuk
som sammet och fin som silke. Hon drog upp
blusärmen ända till axeln och gned sin kind med
armen för att känna efter om det var sant. Han
hade sagt henne att hon var söt — att han aldrig
hade vetat vad som menades med en söt flicka
förrän han fick se henne. Och han hade sagt
att det låg svalka i hennes röst, att den ingav
honom samma känsla som nät hon lade sin hand
på hans panna. Han hade förklarat att hennes
stämma gick rakt igenom honom som en svalkande “
vind. Och han hade ända från början jämfört den
med den första havsbrisen, som kommer på
eftermiddagen en brännhet dag. När hon talade lågt,
hade han’ liknat den vid violoncellen i en orkester.

Han hade kallat henne sitt hjärtestyrkande medel.
Han hade jämfört henne med en fullblodshäst med
ädla linjer och livligt temperament, känslig, ömtålig
och med fina nerver. Han hade tyckt om hennes
sätt att uppbära sina kläder. Hon bar dessa som i
en dröm, hade han sagt — det var någonting
oskiljaktigt från henne, likaväl som svalkan hos hennes
hud och i’ hennes röst och doften från hennes hår.

Och hennes figur! Hon steg upp på en stol och
ställde spegeln så att hon kunde se sig i den från
midjan till fotterna. Hon lyfte på kjolen och drog
den bakåt. Den spensliga fotleden var lika
spenslig som förr och vaden hade icke förlorat något
av sin mjuka rundning. Hon studerade varje
särskilt parti av sin gestalt och drog en suck av belå-

420

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:44:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljmandal/1/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free