Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det visste hon nog, men hon skakade på
huvudet. Hon ville höra honom säga det.
»Jo, om den andra söndagen efter vår
bekantskap, när vi åkte ut till Moraga Valley efter Prince
och King. Då dukade du också upp vår frukost.»
»Men den var allt åtskilligt styvare än den här»,
sade hon med ett muntert leende.
»Jag undrar, varför vi inte hade kaffe den
dagen», fortfor han.
»Kanske därför att det skulle ha varit för mycket
likt gemensamt hushåll», sade Saxon skrattande.
»Vad Mary skulle ha kallat opassande.»
»Eller oanständigt», bifogade Billy. »Hon körde
ständigt med det ordet.»
»Och ändå blev hon vad hon nu är!»
»Så brukar det gå», mumlade Billy buttert. »Jag
har alltid lagt märke till att det är de mest sippa
och nogräknade som komma på förfall. De är som
en del hästar, som skygga för så’na saker som de
ä’ minst rädda för.»
Saxon satt tyst och nedtryckt av ett plötsligt
vemod, som påminnelsen om Berts änka hade
framkallat.
»Jag vet någonting annat som hände den där
dagen också, som du aldrig kan gissa», sade Billy.
»Slår vad att du inte kan det.»
»Jag undrar det», sade Saxon med sänkt röst,
och han läste gissningen i hennes ögon.
Hans ögon svarade med samma ömma blick och
han sträckte sig hastigt fram, tog hennes hand och
tryckte den smekande mot sin kind.
»Så liten, men å, så rar!» sade han till den fängs-
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
