Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åsikt. »Det är tungt så det förslår. Hör bara!
Och närmare* kommer det.»
Bullret upphörde allt emellanåt, men det började
alltid på nytt och hördes allt närmare och
högljud-dare. Billy satte sig upp igen och lade sin ena
arm omkring Saxon, som också hade satt sig.
»Jag har inte sovit en blund», klagade han. »Och
nu kommer det där igen. Önskar att jag kunde se.»
»Det gör tillräckligt buller för att kunna vara en
gråbjörn», sade Saxon med tänderna skallrande av
nervositet och nattkyla.
»Ja, inte är det en gräshoppa, det är då säkert.»
Billy ville stiga upp, men Saxon grep honom i
armen.
»Vad tänker du göra?»
»Å, jag hör inte till de lättskrämda», svarade han,
»men sannerligen sätter inte det här åt mina nerver.
Kan jag inte ta reda på vad det är som kommer
klivande, så blir jag rakt ifrån mig. Jag ger mig
ut och rekognoscerar. Men jag går det inte allt för
nära.»
Mörkret var så tätt, att Billy var försvunnen ur
sikte så snart han var utom räckhåll för Saxons
hand. Hon satt och väntade. Det oroande bullret
hade upphört, men hon kunde genom prasslet av
torra grenar och kvistar höra var Billy smög fram.
Efter en kort stund kom han tillbaka och kröp ned
under filtarna.
»Jag skrämde väl bort det. Det har nog bättre
öron än jag, och när det hörde mig komma, gav
det sig i väg. Jag försökte ändå akta mig för att
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
