Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg upp till dem, funderade en stund och reste sig
sedan för att gå.
»Vart tar du nu vägen?» ropade Saxon.
»Å, jag har fått en idé», svarade han helt
nonchalant och begav sig modigt utanför ljuskretsen och
in i mörkret.
Efter tio minuters förlopp kom han tillbaka
storskrattande.
»Sannerligen va’ de inte nära att ta ifrån mig allt
mitt mod! Härnäst blir jag väl rädd för min egen
skugga... Vad det var? Ja, det skulle du aldrig
kunna gissa, om du också höll på i tusen år...
En flock halvstora kalvar, och de va’ mycket
räddare än vi.»
Han satte sig vid elden och rökte en cigarrett,
sedan återtog han sin plats bredvid Saxon.
»En tusan så präktig jordbrukare måste det bli
av mig», sade han gäckande, »eftersom jag kan bli
så skrämd av en flock kalvar. Slår vad att varken
din eller min far skulle ha blinkat en gång! Rasen
har urartat, det är saken.»
»Nej, det har den inte», förklarade Saxon i
bestämd ton. »Rasen är nog som den ska’ vara. Vi
duga till lika mycket som våra förfäder, och vi ha
egentligen bättre hälsa än de. Men vi ha blivit
uppfostrade annorlunda, det är alltsammans. Vi
ha levat i städer hela vårt liv. Vi känna till alla
dess olika ljud och buller, men landsbygdens ä’
oss obekanta. Vår träning har varit onaturlig, det
ä’ det hela. Men nu ä’ vi ute för att skaffa oss den
naturliga. Låt oss bara få litet tid på oss, så komma
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
