Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och jag lyckades nog övertyga dem alla att jag var
en fantast som måste råka illa ut.»
»Men det gjorde ni inte i alla fall ? Det gjorde
ni inte ?»
Mrs Mortimer smålog belåtet.
»Emellanåt — och till och med nu — förvånar det
mig att jag inte gjorde det. Men jag är ättling
av en ihärdig släkt, som hade varit borta från
landsbygden tillräckligt länge för att ha fått nya
synvidder. Så snart någonting tillfredsställde mitt
förstånd, tillämpade jag det genast, om det också
föreföll aldrig så extravagant. Till exempel den
gamla fruktträdgården här. Totalt värdelös! Sämre
än värdelös! Gamle Calkins var niära att få
hjärtslag när han såg vilken ödeläggelse jag ställde till
där. Och se på den nu! Där min bostad nu står
fanns ett förfallet hybble som såg ut som en ruin.
Jag lät den stå, men däremot rev jag genast ned
kostallet, svinstiorna, hönshuset, allt möjligt — gjorde
fullkomligt rent hus. Man skakade på huvudet och
spådde ondt, när man såg en sådan framfart av en
änka, som skulle arbeta för sitt uppehälle. Men
det skulle bli ännu värre. Man blev som lamslagen
då jag omtalade vad jag hade betalt för tre vackra
nyss avvanda Chestergrisar, nämligen sextio dollars.
Vidare gjorde jag mig av med alla s. k. bondhöns
och ersatte dem med vita Leghorn. De bägge
raggiga korna, som följt med köpet, sålde jag till en
slaktare för trettio dollars stycket och betalade
sedan tvåhundrafemtio för två rasrena Jerseykvigor
— och förtjänade pengar på utbytet, medan Calkins
och de andra behöllo sina raggiga kor, som inte
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
