Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»I fall man råkar på en förstklassig lärare som tar
hand om en ordentligt», svarade Billy lugnt.
Benson skrattade.
»Ni har lätt för att lära», sade han. »Jag kunde
nog se, att ni inte var vidare bekant med plogen.
Men ni tog i ordentligt. Inte en på tio kunde jag
leja från landsvägen, som skötte sig så bra som ni
gjorde den tredje dagen. Men er största förtjänst
ligger i att ni förstår er på hästar. Det var halvt
på skämt jag erbjöd er att ta tömmarna den där
dagen. Ni är en tränad hästkännare — och hästkarl
till er natur.»
»Han är mycket rädd om hästar», sade Saxon.
»Men det behövs mer än så», förklarade Benson.
»>Er man har det rätta sättet med dem också.
Det är svårt att förklara vari det består. Men det
är i alla fall på det som allt beror. Det är nästan
en instinkt. Vänlighet är nödvändig. Men det rätta
greppet är ändå nödvändigare. Och det förstår
er man sig på. Jag satte honom på ett svårt prov.
Med bara vänlighet hade det aldrig gått. Det
behövdes grepp också. Strax han satte i gång såg
-jag att det skulle gå. Det fanns ingen tvekan hos
honom. Och ingen hos hästarna. De förstodo
honom. De visste vad som skulle göras och att det
ålåg dem att göra det. De va’ inte rädda, men i
alla fall kände de med sig att de hade en husbonde
i sätet. När han tog hand om tömmarna, tog han
väldet över hästarna. Han hade det rätta greppet,
ser ni. Han förde dem som han ville — upp och
ned och till höger och vänster — han lät dem
hugga i och släppa efter och backa — och de visste
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
