Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jesus, som mig älskar så,
låt mig till ditt hjärta fly
medan vreda böljor gå
under stormens vilda gny.
Göm mig, Herre, tilis en dag
livets storm har rasat ut,
led mig efter ditt behag
och tag mot min själ till slut.”
Billy stod stödd mot väggen och betraktade henne
med kärleksvarma ögon. När sången var slut,
mumlade han med låg röst:
»Det var vackert — mycket vackert. Du borde ha
sett ditt ansikte medan du sjöng. Det var lika vackert
som rösten. Och är det inte eget ? Jag tänker aldrig
på religion utan att tänka på dig.»
De slogo sig ned bland pilträden, lagade middag
och tillbragte eftermiddagen på de låga klipporna
norr om flodmynningen. De hade icke ämnat
uppehålla sig där så länge, men de voro så tjusade av
att se bränningarnas slag mot klipporna, att de ej
kunde slita sig därifrån. Även andra yttringar av
det färgrika havslivet fängslade dem — där
vimlade sjöstjärnor, krabbor, musslor och havsanemoner.
En gång sågo de i en liten pöl bland klipporna en
liten marulk, som kom den att rysa när den kastade
sig över de små krabborna, vilka de kastade till den.
När ebben kom, samlade de massor av musslor —
väldiga bjässar, fem å sex tum långa och skäggiga
som patriarker. Medan Billy vandrade omkring och
fåfängt sökte efter pärlmusslor, låg Saxon och lekte
med det kristallklara vattnet i en pöl och öste upp
handen full av glittrande juveler — smått grus av
musselskal och kiselstenar, skiftande i rosenrödt och
blått och grönt och violett. Så kom Billy tillbaka
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
