Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt av hans anletsdrag för att komma att tänka på
de forna pioniärerna och på en viss ansiktstyp som
man ofta ser bland gamla soldater. Mannen var
ung — icke över trettio, antog hon — men han
hade samma långa och smala ansikte med höga
kindkotor, hög och smal panna och hög, tunn och
krokig näsa. Läpparna voro tunna och känsliga,
men sådana ögon som dessa hade hon aldrig sett
förr — varken hos pioniärer eller veteraner eller
andra. De voro så mörkgrå att de tycktes vara
bruna, och de förrådde en skarpsynthet och en
snabbhet i uppfattning som om de vore vana att
spana djärvt och klart utåt rymden. Saxon hade
en obestämd förnimmelse av att hon måste ha sett
honom förut.
. »Hallå!» hälsade han. »Här måste ni ha det
utmärkt.» Han slängde ifrån sig en säck med något
innehåll. »Musslor — allt vad jag kunde få tag i.
Ebben är inte tillräckligt låg ännu.»
Saxon hörde Billy mumla någonting och såg att
hans ansikte uttryckte den största förvåning.
»Nå, sannerligen var det inte riktigt roligt att
få träffa er», utbrast han ivrigt. »Låt oss skaka
hand! Jag har alltid sagt, att om jag fick se er
nå’n gång, så skulle jag — nej, tänk!»
Billys känslor blevo honom övermäktiga, och efter
att ha börjat med ett kvävt fnitter, brast han
ohjälpligt i skratt.
Den främmande betraktade honom nyfiket över
deras förenade händer och gav sedan Saxon en
frågande blick.
»Ni får lov att ursäkta mig», flämtade Billy, »men
113
Måndalen. II.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
