Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
halvtjog män och nästan lika många kvinnor. Alla
voro de unga — mellan tjugufem och fyrtio år — och
alla tycktes vara goda vänner. De flesta voro gifta.
De anlände i ett brusande godt lynne, stapplade över
varandra utför den slippriga vägen och överhopade
Saxon och Billy med en krampaktig vänlighet,
naturlig och värmande som själva solskenet. Saxon togs
om hand av »flickorna» — hon kunde omöjligt sätta
sig in i att de voro något annat — och de gjorde
stor affär av henne, berömde hennes utrustning för
vandring och lägerplats och bådo enträget att få
höra något av hennes historia. De voro själva
erfarna och vana vid lägerliv, vilket Saxon lätt kunde
se av det förråd pannor och kokkärl av alla slag som
de medfört.
Under tiden hade Billy och de övriga männen klädt
av sig och begivit sig ut efter musslor och abalones.
»Flickorna» fingo tag i Saxons ukulélé, och det
hjälpte icke, hon måste spela och sjunga för dem. Många
av dem hade varit i Honolulu och kände till det
säregna instrumentet. De kunde också en del
ha-vajiska sånger, som Saxon hade lärt av Mercedes,
och snart sjöngos dessa i korus till Saxons
ackompanjemang. Och Saxon blev högst förvånad, då en
del av dem, till och med de mest matronlika,
dansade »hulas» på sanden.
När männen kommo tillbaka med stora säckar
fulla av skaldjur, befallde sällskapets överstepräst —
Mark Hall — att den sedvanliga och högtidliga
ceremonien skulle ta sin början. Vid en vink av hans
hand träffade de många tunga stenarna på en gång
det vita köttet, och alla uppstämde sången till Abalo-
Måndalen. II.
129
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
