Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först vid solnedgången tog det muntra sällskapet
sitt pick och pack med sig upp till vägen och reste
därifrån. Saxon och Billy såg dem avlägsna sig
till häst och i vagnar över den första kullens krön,
och sedan gingo de hand i hand genom snåret ner
till lägret. Billy kastade sig på sanden och sträckte
ut sig.
»Jag vet inte när jag har känt mig så trött som pu»,
sade han gäspande. »Och ett är då säkert — aldrig
har jag haft en sådan dag. För att få vara med om
någonting så’nt kan det vara värdt att leva i tjugu
år och litet till.»
Flan räckte sin hand till Saxon, som låg bredvid
honom.
»Å, vad jag var stolt över dig, Billy!» utbrast
hon. »Jag har ju aldrig sett dig boxas förut. Jag
visste inte alls hur det gick till. Järnmannen var i
ditt våld hela tiden, och du aktade så att han inte
blev ursinnig och förgick sig. Detta kunde man se på
med nöje — och du kan lita på att de gjorde det
också.»
»Hm! Jag tänkte just säga, att du kan vara stolt
över dina egna framgångar, Saxon. De va’ riktigt
förtjusta i dig. Och sannerligen var du inte också
styv att både se och höra, när du sjöng till din
ukulélé. Alla fruntimmerna tyckte om dig, och det
var det förnämsta.»
Det var deras första triumf inom sällskapslivet och
den smakade skönt.
»Mr Hall sade, att han har slagit upp min mors
namn i den där boken», berättade Saxon. »Och han
sade att hon var framstående som poet. Han sade
138 ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
