Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och så’na mil!» tillade Billy. »Halva tiden
ideligen uppför och utför, och nästan jämnt på obanad©
stigar. Och med en så’n fart! Han hade alldeles
rätt i vad han sa’ om dina korta ben, Saxon. Du
hade inte hållit ut den första milen. Och ett så’nt
land. Maken ha vi aldrig sett förut.»
Dagen därpå begav sig Hafler i väg för att resa
med tåg till Monterey. Han gav sina gäster tillåtelse
att stanna i Marble House he’a vintern om de ville.
Den dagen föredrog Billy att vila upp och att se sig
omkring i närheten. Han kände sig alldeles
rådbråkad. Så mycket mera häpen var han över poetens
vandringsf örmåga.
»Alla människor kan visst göra nånting
förstklassigt härnere», sade han undrande. »Som nu den här
Hafler. Han är större och tyngre än jag. Och
kroppstypgd brukar vara ett hinder för gångsport.
Men så är det inte för honom. Han talade om för
mig, att han har gått åttio mil på tjugufyra
timmar, och en gång gick’ han hundrasjuttio på tre
dagar. Han var en riktig överdängare att gå. Jag
skämdes som en barnunge.»
»Kom ihåg att var och en har sin starka sida»,
sade Saxon, »och du har också din. Här finns ingen
som kan mäta sig med dig i boxningskonst.»
»Du kanske har rätt», medgav han. »Men det går
i alla fall min ära för nära att bli ihjälgången av
en poet — av en poet!»
De använde hela dagar till att bese fria jordlotter,
och slutligen bestämde de sig motvilligt för att icke
slå sig ned på en sådan. De stora klipporna och
de med rödträd beväxta passen i Santa Lucia Moun-
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
