Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gingo i nedslående grad över henne’s
fattningsförmåga. Billy gick på jakt med Haflers skjutvapen.
Men han var en dålig skytt och ännu sämre jägare.
Det enda som lyckades för honom var att skjuta
kaniner, då de stodo stilla. Med reffelbössan fick han
ingenting, fastän han sköt på åtskilliga rådjur och
en gång på ett stort djur av kattsläktet med lång
svans, vilket han var övertygad om var ett lejon.
Oaktat han gick och smågrälade på sig själv, såg
Saxon hur jakten roade honom. Det hittills fördröjda
uppvaknandet av hans jägareinstinkter tycktes nästan
göra honom till en annan människa. Han var ute
bittida och sent och gick oerhörda sträckor — en
gång ända bort till guldgruvorna som Tom hade talat
om, och då var han borta i två dagajr.
»Tala om att knoga med arbete i stad och sedan
gå på biograf eller göra utflykter om söndagarna
för att roa sig!» utbrast han. »Jag kan inte begripa
vad som gick åt mig, att jag nånsin kunde hålla ut
med så’nt strunt. Här borde jag ha varit hela tiden,
eller på en liknande plats.»
Han var så uppfylld av sitt nya levnadssätt, att han
oupphörligt påminde sig gamla jägarhistorier, som
han hört av sin far, och berättade dem för Saxon.
»Nu blir jag minsann inte rådbråkad efter en hel
dags vandring här», sade han förtjust. »Nu är jag
tränad. Och om jag träffar Hafler en gång till, så
ska jag utmana honom till en tävlingsvandring som
ska grundstuka honom.»
»Dumma pojke, som ständigt vill göra allt vad
andra, kan — och överträffa dem till!» Saxon
skrattade förtjust.
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
