Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pade. »Och så stilla och lugnt — fastän så nära
de egendomliga främlingarna. Och tänk, att just nu
kanske man slåss och dödar varandra i städerna för
arbetets skull!»
Då och då hördes det dova bullret från ett och
annat järnvägståg, som brusade förbi på avstånd
medan ekot av dess buller fortplantade sig utmed
berget Diabios fot. Men så kom den sövande
stillheten tillbaka, för att kanske brytas av något
avlägset utrop på främmande tungomål eller dunket
från en motorbåt, som var på väg mot stranden.
Knappt hundra fot från land låg en vacker vit *
yacht förankrad bland vassen. Trots dess ringa
storlek såg den ut att vara rymlig och bekväm.
Rök steg upp ur kaminskorstenen i fören. I aktern
lästes i förgyllda bokstäver namnet Ro am er. På
kajutans tak sutto en man och en kvinna och
gassade sig i solskenet — kvinnan med en röd duk om
huvudet. Mannen läste högt ur en bok och kvinnan
sydde. Bredvid dem låg’ en foxterrier och sträckte
sig.
»Hm! De där tycks inte heller behöva bo i
städer för att vara lyckliga!» sade Billy.
En japan kom nu upp på däcket från kajutan,
satte sig i fören och började plocka en kyckling.
Fjädern flöt bort i en lång strimma mot åns
mynning.
»Å — men se!» Saxon pekade ivrigt. »Han fiskar!
Och han har reven fäst vid sin tå!»
Mannen hade lagt ifrån sig boken på kajuttaket
och sträckte sig efter metreven. Kvinnan såg upp
från sitt arbete och terriern började skälla. Reven
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
