Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kaffepannan över och hon störtade dit för att rädda
vad som räddas kunde.
»Jag har ständigt varit mäkta stolt över dem»,
bekände han, medan han rullade sin aftoncigarrett.
De påminna mig om mina unga dar, när jag
uppträdde som amatör och segrade över fackmän. Jag
var lite till styv på den tiden, må du tro... Men vet
du — nu hade de rent av fallit mig ur minnet.
Oak-land är ju tusen år ifrån oss — bch tiotusen mil.»
»Men här är någonting som för oss dit igen», sade
Saxon, i det hon öppnade Buds brev och läste det
högt.
Bud hade tagit för avgjort att Billy visste hur
strejken slutat, och därför började han genast en
detaljerad redogörelse för vilka som hade fått igen
sitt arbete och vilka som blivit »fockade». Till sin
stora förvåning var han bland de återtagna och
körde Inu Billys hästar. Men ännu mera förvånande
meddelanden hade han att ge. Den gamle
formannen vid West Oaklands stallar hade dött, och sedan
dess hade där varit två nya, som inte uträttat
någonting, utan bara ställt till oreda överallt. Och
summan av saken var den, att deras principal nu
hade talat vid Bud och sagt, att det var ledsamt att
Billy var borta.
»Förstå nu saken rätt», skrev Bud. »Våran boss
vet allting om dig. Jag kan slå vad att han har
reda på varenda scab som du har piskat upp. Men
i alla fall sa’ han till mig — »Strothers», sa’ han,
»om ni nu inte har lov att ge mig hans adress, så kan
ni ju själv skriva och säga honom, att jag gärna
vill ha honom hit igen. Jag ger honom hundratjugu-
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
