Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan ned i Sacramentos canyon. Vägen, som var
uthuggen i klippan, blev nu så smal, att Billy satt
orolig för att möta andra åkande. Långt nedanför
dem skummade och brusade floden över steniga
grund eller störtade sig dånande mot väldiga klippor
i sin vilda strävan att nå den stora dalen som de
åkande hade lämnat efter sig.
Ibland — på längre vägsträckor — fick Saxon
ta tömmarna och Billy gick bredvid för att lätta
tyngden för hästarna. Hon envisades också att få
gå i sin tur, och när han lät de flämtande djuren
hämta andan i de branta backarna och Saxon stod
framme vid deras huvud och smekte och
uppmuntrade dem, var Billys glädje för stor att finna uttryck
i ord. Han kunde endast se på sina vackra hästar
och sin blomstrande hustru, som stod där så täck
och prydlig i sin guldbruna resdräkt och med
damasker i samma färg framtittande under den korta
kjolen. Men när så hennes blick mötte hans med
ett uttryck av sällhet och en plötslig dimma
fördunklade hennes ärliga grå ögon — då
överväldigades han av en känsla att han måste säga
någonting, om icke hans bröst skulle sprängas.
»Ack, du käraste lilla flicka!» utropade han.
Och hon svarade med strålande uppsyn: »Ack,
du käraste gosse!»
En kväll stannade de nere i en by där det fanns
en lådfabrik. En gammal tandlös gumma
betraktade med sina matta ögon deras åkdon och
frågade: »Har ni nånting att förevisa?»
De foro förbi Castle Crags med sina mäktiga
klippbastioner, som lyste glödande röda mot den
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
