Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande poeten från marmorhuset finns i närheten,
är jag säker om att han vill boxas med mig, till
åminnelse av den tid då han höll på att gå mig för
där vad ...»
Å!» utropade Saxon plötsligt. »Se, Billy -— se!»
’ Vid en krök av vägen kom en man åkande i en
karriol som drogs av en väldig hingst, ljust
kastanjebrun och med krämfärgad man och svans.
Svansen sopade nästan marken och manen var så
tjock, att den först höjde sig över hingstens nacke
och sedan föll ned i tungä vågor. Han fick väder
av stona och stannade tvärt, kastande upp huvudet
så att massor av den krämfärgäde manen fladdrade
för vinden. Så böjde han sitt huvud tills de
vädrande näsborrarna otåligt gnedos mot hans knän
och den ståtligt kråmande nacken syntes mellan hans
fint spetsade öron. Han gjorde en ny kastning på
huvudet och tuggade ursinnigt på betslet då den
som körde höll honom starkt åt sidan för att komma
förbi de mötande. De sågo en blåaktig glasartad
dimma ligga som ett skimmer över djurets vilda
ögon och Billy höll stadigt i tömmarna och höll
så långt åt sidan han kunde. Han höll upp sin hand
till ett tecken, och när de väl voro ett stycke
förbi varandra, stannade hingstens körare och
talade över axeln om hästar.
Bland annat fick Billy veta, att hingstens namni
var Barbarossa, att det var hans ägare som körde
honom och att han var stationerad i Santa Rosa.
»Härifrån går det två vägar till Sonomadalen»,
upplyste mannen. »Om ni tar av åt vänster när
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
