Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Köttet sitter kvar på mina. De ha inte torkat
än ...»
Gossen tystnade plötsligt och stirrade bestört ned
i den grop som Billy hade grävt åt honom.
»Gör ingenting, min gosse», sade Billy skrattande
och satte åter hästarna i gång. »Jag är inte
skogvaktare. Jag köper hästar.»
Ännu flera hoppande ekorrar, ännu flera
rödskim-rande madronos och majestätiska ekar, ännu flera
fantastiska cirklar av rödträd — och fortfarande
med den brusande strömmen bredvid sig passerade
de en gårdsport invid vägen. Utanför den stod en
landtlig postlåda, på vilken lästes namnet »Edmund
Hale». Stående under den landtliga valvbågen och
lutande sig mot grinden, bildade en man och en
kvinna där en så vacker och tilltalande grupp, att
Saxon nästan häjade till. De stodo tätt bredvid
varandra och kvinnans späda hand vilade i mannens,
som såg ut att vara enkom skapad för att utdela
välsignelser. Hans ansikte väckte samma
idéassociation — det var ett ansikte med vacker panna och
stora vänliga grå ögon nedanför en rikedom av vitt
hår, som glänste likt spunnet glas. Han var
Ijus-hyad och storväxt. Den lilla kvinnan vid hans sida
var vackert formad. Hennes hy var saffransbrun,
som den mycket väl kan vara hos en kvinna av
den vita rasen, och hennes leende ögon hade den,
blåaste blåa färg. Insvept i sällsamma salviagröna
draperier, liknade hon en blomma, men hennes
livliga lilla ansikte kom Saxon ovillkorligt att tänka
på en gul svärdslilja.
Kanske utgjorde Saxon och Billy en lika vacker
257
Måndalen. II.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
