- Project Runeberg -  Måndalen / Del 2 /
295

(1919) Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tegelbruket. Jag körde dit med unghästen och talade
med den japanske kemisten som hålls och
experimenterar där. Nå — där gick förmän och såg över
allting och allt tycktes vara fixt och färdigt. Jag
tittade på läget och studerade det. Sedan körde
jag upp till platsen där lertaget var — du vet det
där vackra vita kalkaktiga stoftet, som vi såg dem
rota i utanför den där sektionen på hundrafyrtio
acres med de tre kullarna. Det går utför hela vägen
med lassen, och två hästar dra ledigt ett lass. Det
besvärligaste för dem blir egentligen att dra upp
de tomma vagnarna. Nå, jag band unghästen och
gjorde mina beräkningar. Den japanske professorn
sa’, att direktörn och de andra pamparna i bolaget
skulle komma hit upp med formiddagståget. Jag
skrek just inte ut mitt ärende åt nå’n, men jag
slöt mig i alla fall till en välkomstkommitté — och
när tåget kom stod jag där och räckte gladeligen
ut min hand som de andra. Och den handen
tillhörde nu en gycke, som du förr var en smula bekant
med i Oakland — en tredje klassens yrkesboxare
vid namn — låt mig, se — jo, jag minns det nu.
Långa Bill Roberts var hans namn på den tiden,
fastän han nu presenteras som William Roberts
esqu-ire. — Nå, som jag sa’ jag räckte dem gladeligen
min hand och larvade med till tegelbruket, och på
deras tal kunde jag höra att nånting var i
görningen. Då passade jag på tillfälle och drog fram med
mitt förslag. Jag höll mig fasligt styv hela tiden,
för det kunde ju hända att körsloma redan va’
borttingade. Men när de frågade efter priset, begrep
jag att de inte va’ det. Jag hade ju alla siffrorna

295

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:44:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljmandal/2/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free